Skapa inte fler barnhemsbarn och Mondulkiri
Hej alla kära,
Det går lite för långt mellan gångerna här på bloggen märker jag. Har just varit ute och svettats med vår träningsgalna danska granne. Även jag har börjat köra TRX med honom, som är övningar man gör med ett band med handtag. Det är lyx att ha tid till sådant. Annars har jag mer att göra nu. Jag ska lämna in en analys av Friends Internationals pågående kampanj om "Do not create more orphanages" för mina studier om ett par veckor, och jag har mycket att läsa in om hur man gör dessa analyser. Antalet barnhem har ökat med 75 procent i Kambodja de senaste fem åren, trots att antalet föräldralösa inte har blivit fler. Anledningen är istället att antalet turister ökar. Så barnhem startas för att tjäna pengar på turister som vill besöka barnhem och donera pengar och ibland volontärarbeta några veckor. Endast 28 procent uppskattningsvis av barnen på barnhem i Kambodja saknar båda föräldrar. Denna kampanj uppmuntrar turister till att i stället stödja verksamheter där barnen får bo kvar hemma eller med släktingar och att inte besöka barnhem, för det är jobbigt för barnen med alla besökare. Läs mer här:
http://www.thinkchildsafe.org/thinkbeforedonating/
I morgon åker jag tillbaka till Mondulkiri för att göra en artikel om Mariam Smith och hennes arbete med ursprungsbefolkningen bonong. Mariam är en svenska som bott med sin familj i tolv år i Mondulkiri. Jag ska göra en artikel för Sidas webbtidning OmVärlden om henne och hennes arbete. Till sommaren ska de flytta hem, det blir en stor omställning. De har rekryterat en svensk tjej som under två år drivit svensk skola för deras två äldre barn, i ett rum i deras hus. Barnen är flytande på khmer och när de hälsade på oss i helgen var det roligt att höra att barnen även pratar khmer sins emellan.
Över Khmer New Year var vi i Mondulkiri på semester med familjen. Vi hade lite otur med hotellbokning, på grund av slarv på hotellet. Men vi fick ett boende till slut, även om det inte var på samma ställe som våra tyska vänner. Mondulkiri ligger sex timmar nordöst om Phnom Penh, mot vietnamesiska gränsen. Denna provins har varit känd för sina fina regnskog, men tyvärr fick vi erfara hur mycket av skogen som nu huggits ned. Vi såg fält efter fält med brända stubbar. Eftersom uppköpare betalar så mycket som 1000 dollar för ett luxary wood trä är det många företag som kommer upp och säger att de ska starta en gruva eller liknande, men ofta händer inget mer efter att de tagit ner träden. Och i de flesta fall tar dessa vietnamesiska, kinesiska eller kambodjanska företagen mark från landsbygdsbefolkningen som bott där i flera generationer. En del yngre personer i byarna tar extrajobb för företagen och bidrar på så vis till förstörelsen av deras egen framtid. De får jättemycket pengar plötsligt att spendera medan föräldrarna förlorat sin livsnäring i skogen och möjligheten till att hitta föda. De flesta bonong människor har livnärt sig på att hitta frukt, grönsaker, bär, kött och fisk i skogen. Denna utveckling har lett till att undernäringen ökat och även alkoholismen, när männen inte har något jobb att göra i skogen längre.
När vi var där uppe med familjen var vi ute och vandrade i regnskogen en dag. Det var en tuff promenad för det var skarpt nerför i över tre timmar och totalt var vi ute i sju timmar. Men det gick bra för alla och jag var så stolt över Lisa. Hon börjar bli så stor!
Vi var också och besökte Jack Highwoods Elefant projekt, som var spännande och lärorikt för båda stora och små. Han är en engagerad britt som bott där uppe i tio år och startat ett slags ålderdomshem för elefanter. Traditionellt har folk i Mondulkiri använt sig av elefanter i jordbruk, skogsbruk och senare turismen. Många av dessa elefanter har farit mycket illa. Jack och hans medarbetare har byggt upp en verksamhet där de tar hand om äldre elefanter och låter dem återgå till att leva som elefanter i skogen. Han betalar en månatlig hyra så att byborna inte förlorar pengar de tidigare tjänat på elefanten och i bland erbjuder han skötarna jobb i deras "park". Han samarbetar med byborna vars skog han använder. Genom att erbjuda ett 40-tal byborjobb och stå för hälso vård och skolkostnader för alla i byn, så får han använda skogen till att släppa sina elefanter i. Det gör också att han bidragit till att bevara en stor skog, som troligen annars skövlats.
http://www.elephantvalleyproject.org/
Mariams familj visade oss en jättefin "spirit forest" som tillhörde bonong folket. Det var enorma sagoträd där, men tydligen var de inte luxury wood, vilket kanske gjort att företagen lämnat dem i fred.
En kul o aktiv semester, men vi var glada att komma hem och tvätta oss för den röda jorden däruppe fastnar på alla dina kläder.
Nu är det fullt upp med barnens teater träningar och de hade spelning med bandet i fredags, den första utanför vårt område. De har blivit jätteduktiga verkligen! I veckan har de projektarbeten att lämna in för skolan. Elias ska filma när han laga en hälsosam trerätters middag och Daniel ska tillverka en egen lådkamera. Det tar en väldig tid deras arbeten, men de lär sig mycket.
Jag höll en workshop för Forum Syd härom veckan, det var det sista på höstens kontrakt. Nu har nye chefen bett mig att lägga upp en plan för hur jag ska kunna hjälpa dem några timmar i veckan under en längre period. med att lära ut bättre rapportskrivande. Det känns roligt, hoppas det blir av.
Värmen är jobbig nu. Det ligger ofta över 40 grader. Poolen är inte längre svalkande eftersom den värms upp av solen. Men i går kväll fick vi regn och det var väldigt skönt.
Nu måste jag plugga, i eftermiddag ska Lisa och jag hälsa på hennes indiska kompis som fått en lillebror. Och killarna har teaterträning, de kör tre gånger i veckan nu.
Det går lite för långt mellan gångerna här på bloggen märker jag. Har just varit ute och svettats med vår träningsgalna danska granne. Även jag har börjat köra TRX med honom, som är övningar man gör med ett band med handtag. Det är lyx att ha tid till sådant. Annars har jag mer att göra nu. Jag ska lämna in en analys av Friends Internationals pågående kampanj om "Do not create more orphanages" för mina studier om ett par veckor, och jag har mycket att läsa in om hur man gör dessa analyser. Antalet barnhem har ökat med 75 procent i Kambodja de senaste fem åren, trots att antalet föräldralösa inte har blivit fler. Anledningen är istället att antalet turister ökar. Så barnhem startas för att tjäna pengar på turister som vill besöka barnhem och donera pengar och ibland volontärarbeta några veckor. Endast 28 procent uppskattningsvis av barnen på barnhem i Kambodja saknar båda föräldrar. Denna kampanj uppmuntrar turister till att i stället stödja verksamheter där barnen får bo kvar hemma eller med släktingar och att inte besöka barnhem, för det är jobbigt för barnen med alla besökare. Läs mer här:
http://www.thinkchildsafe.org/thinkbeforedonating/
I morgon åker jag tillbaka till Mondulkiri för att göra en artikel om Mariam Smith och hennes arbete med ursprungsbefolkningen bonong. Mariam är en svenska som bott med sin familj i tolv år i Mondulkiri. Jag ska göra en artikel för Sidas webbtidning OmVärlden om henne och hennes arbete. Till sommaren ska de flytta hem, det blir en stor omställning. De har rekryterat en svensk tjej som under två år drivit svensk skola för deras två äldre barn, i ett rum i deras hus. Barnen är flytande på khmer och när de hälsade på oss i helgen var det roligt att höra att barnen även pratar khmer sins emellan.
Över Khmer New Year var vi i Mondulkiri på semester med familjen. Vi hade lite otur med hotellbokning, på grund av slarv på hotellet. Men vi fick ett boende till slut, även om det inte var på samma ställe som våra tyska vänner. Mondulkiri ligger sex timmar nordöst om Phnom Penh, mot vietnamesiska gränsen. Denna provins har varit känd för sina fina regnskog, men tyvärr fick vi erfara hur mycket av skogen som nu huggits ned. Vi såg fält efter fält med brända stubbar. Eftersom uppköpare betalar så mycket som 1000 dollar för ett luxary wood trä är det många företag som kommer upp och säger att de ska starta en gruva eller liknande, men ofta händer inget mer efter att de tagit ner träden. Och i de flesta fall tar dessa vietnamesiska, kinesiska eller kambodjanska företagen mark från landsbygdsbefolkningen som bott där i flera generationer. En del yngre personer i byarna tar extrajobb för företagen och bidrar på så vis till förstörelsen av deras egen framtid. De får jättemycket pengar plötsligt att spendera medan föräldrarna förlorat sin livsnäring i skogen och möjligheten till att hitta föda. De flesta bonong människor har livnärt sig på att hitta frukt, grönsaker, bär, kött och fisk i skogen. Denna utveckling har lett till att undernäringen ökat och även alkoholismen, när männen inte har något jobb att göra i skogen längre.
När vi var där uppe med familjen var vi ute och vandrade i regnskogen en dag. Det var en tuff promenad för det var skarpt nerför i över tre timmar och totalt var vi ute i sju timmar. Men det gick bra för alla och jag var så stolt över Lisa. Hon börjar bli så stor!
Vi var också och besökte Jack Highwoods Elefant projekt, som var spännande och lärorikt för båda stora och små. Han är en engagerad britt som bott där uppe i tio år och startat ett slags ålderdomshem för elefanter. Traditionellt har folk i Mondulkiri använt sig av elefanter i jordbruk, skogsbruk och senare turismen. Många av dessa elefanter har farit mycket illa. Jack och hans medarbetare har byggt upp en verksamhet där de tar hand om äldre elefanter och låter dem återgå till att leva som elefanter i skogen. Han betalar en månatlig hyra så att byborna inte förlorar pengar de tidigare tjänat på elefanten och i bland erbjuder han skötarna jobb i deras "park". Han samarbetar med byborna vars skog han använder. Genom att erbjuda ett 40-tal byborjobb och stå för hälso vård och skolkostnader för alla i byn, så får han använda skogen till att släppa sina elefanter i. Det gör också att han bidragit till att bevara en stor skog, som troligen annars skövlats.
http://www.elephantvalleyproject.org/
Mariams familj visade oss en jättefin "spirit forest" som tillhörde bonong folket. Det var enorma sagoträd där, men tydligen var de inte luxury wood, vilket kanske gjort att företagen lämnat dem i fred.
En kul o aktiv semester, men vi var glada att komma hem och tvätta oss för den röda jorden däruppe fastnar på alla dina kläder.
Nu är det fullt upp med barnens teater träningar och de hade spelning med bandet i fredags, den första utanför vårt område. De har blivit jätteduktiga verkligen! I veckan har de projektarbeten att lämna in för skolan. Elias ska filma när han laga en hälsosam trerätters middag och Daniel ska tillverka en egen lådkamera. Det tar en väldig tid deras arbeten, men de lär sig mycket.
Jag höll en workshop för Forum Syd härom veckan, det var det sista på höstens kontrakt. Nu har nye chefen bett mig att lägga upp en plan för hur jag ska kunna hjälpa dem några timmar i veckan under en längre period. med att lära ut bättre rapportskrivande. Det känns roligt, hoppas det blir av.
Värmen är jobbig nu. Det ligger ofta över 40 grader. Poolen är inte längre svalkande eftersom den värms upp av solen. Men i går kväll fick vi regn och det var väldigt skönt.
Nu måste jag plugga, i eftermiddag ska Lisa och jag hälsa på hennes indiska kompis som fått en lillebror. Och killarna har teaterträning, de kör tre gånger i veckan nu.
