Om att känna sig hemma
Nu när anslagstavlan kommit upp i köket med scheman och bild på kusinerna kommit upp känns det mycket mer som hemma. Jag borde förstått det tidigare, att sådana här småsaker gör skillnad. Även Russ har kommenterat på detta. Att få en separat toalett på bottenvåningen, gör också sitt till.Vad som känns som ett dussintal arbetare har rivit väggar och murat nya för att vi ska få en separat toalett, kök och skafferi i veckan, i ställlet för som det varit, att man skitit i skafferiet. Det gör också sitt till, även för er som kommer att hälsa på!! I morgon ska jag hämta framkallade bilder på kompisarna hemma som ska upp på barnens anslagstavlor och det kommer kännas bra för dem hoppas jag.
Att börja få ett eget liv känns också bra för mig.. I kväll hade vi kursstart på min kurs Communication för Development, vilken jag deltar i via online seminarium. Första delkursen heter Media Globalization and Development och den känns väldigt relevant och spännande ! Deltagarna kommer från hela världen. En belgiska som jobbar på WHO och deltar i kursen har redan kontaktat mig- hon blir i Phnom Penh också så vi ska ses.
Jag ska träffa Forum Syd nästa vecka och diskutera upplägget på hur jag ska hjälpa dem med lite rapportskrivande under hösten. Till att börja med ska jag få hänga med på ett par fältbesök under de kommande två veckorna. Första resan går till Preah Vihear i norra Kambodja och nästa går till Kampong Chhnang province, sojm ligger två timmar nordväst om Phnom Penh. Jättespännande att få komma ut på detta vis! Dessutom kan jag använda saker jag lär mig på fältet som ämnen att skriva om på kursen.
Barnen börjar känna sig mer hemma i sina klasser och det gör ju att ens föräldrahjärta som bankar nervöst hela tiden slappnar av lite. Att se Daniels glada ögon när grannkillarna kommer och frågar om de ska leka. Att se Elias vifta glatt med en inbjudan till en klasskompis fest. Att höra Elias säga att han fick alla rätt på det andra stavningstestet i skolan efter att han tyckte att han gjort så dåligt ifrån sig på det första. Att se Lisa interagera med klasskompisarna och sätta sig längst fram på klassamlingen i stället för längst bak som hon gjorde första veckan.
Men det går förstås upp och ner. Lisas klasslärare ville tala allvar med mig för fjärde gången sedan vi startade. Lisa hade stuckit från klassrummet i dag i dag igen och de hade letat överallt och inte hittat henne. Det är en tuff början för henne och till skillnad från sina brorsor som alltid gjort exakt vad deras lärare sagt till dem kan jag tänka mig att Lisa kommer fortsätta vilja göra saker på sitt sätt. Men det är ju inte bara vårt problem utan även fröken som måste lära känna henne. Häromdagen var hon chockad över att Lisa inte klarade matten.Så vi ska jobba extra med det hemma. Men herregud hon har ju inte gått i skolan tidigare och vi har sagt hela tiden att vi är öppna för att hon flyttas från tvåan till ettan. Lyckligtvis verkar hennes kliniklärare tycka att det går ganska bra för Lisa, och nu i veckan har detta stöd för henne i smågrupp utökats.
Jag börjar också känna Sieklim bättre, vilket känns bra. I två veckor nu ska hon lära ut matlagning till tyska familjens nanny, eftersom hon inte lagat mat tidigare. Det är Sieklim glad för, hon får visa vad hon kan och tjäna lite extra. Slut i rutan på detta inlägg som blev längre än jag tänkt....
